Vilka ingår i samhällskontraktet?

Vilka ingår i samhällskontraktet?

Politik är att välja. Dessa val ska uppfattas gynna de som bekostar staten i tillräckligt hög grad. Det är inte lockande att betala till något om det är tveksamt om det kommer att komma en själv eller ens närmaste till del den dagen man behöver hjälp. Det är så krasst med människan att egenintresset aldrig ljuger. Man gör därför klokt i att bygga en samhällsmodell som gynnar egenintresset hos de som ska finansiera det.

Vi ger skattepengar och viss frihet till staten för att få något i gengäld. Det informella kontraktet mellan staten och dess medborgare bygger på idén att det är bättre att lösa vissa problem gemensamt än var och en för sig.

I samhällen där staten uppfattas som något ont och där skattemoral och tillit till institutionerna är låg fungerar samhället mycket sämre. Det talas om att transaktionskostnaderna i sådana samhällen är höga eftersom stora resurser måste läggas på kontroll och tvångsmetoder.

Situationen i landet är mycket ansträngd. Kommunerna, som ska leverera en stor del av de riktigt viktiga beståndsdelarna i samhällskontraktet dignar på många håll i landet under extremt stora kostnader för bland annat försörjningsstöd, bostäder, skolor, förskolor och personal. Den stora ökningen av dessa kostnader orsakas av migrationen. Det har kommit så pass många invandrare till vårt land de senaste årtiondena att det nu börjar gå upp för de allra flesta att det inte är möjligt att fortsätta på den inslagna vägen.

Av de invandrare som kommer från länder utanför Europa, vilket är en övervägande andel, är ca 47% arbetslösa enligt ekonomifakta. Det är inte möjligt att få en sådan ekvation att gå ihop med ett samhällskontrakt där dessa omedelbart har rätt till all den samhällsservice som infödda som arbetat och betalat skatt ett helt liv har. Särskilt inte när vi beviljar över 100 000 nya uppehållstillstånd varje år. Förra året delades det ut 132 696 uppehållstillstånd, varav 68 015 stycken var anhöriginvandring.

Anhöriginvandring
De ensamkommande som fått permanent uppehållstillstånd har rätt att ta hit sina anhöriga. Dessutom har kretsen har har rätt att ta hit anhöriga utökats nyligen. Ofta rör det sig om mellan 8 och 16 personer som kommer då deras familjer kan vara av varierande storlek. Problemet är var man ska placera dem då ensamkommande inte har försörjningskrav eller krav på sig att ha ett boende där de anhöriga kan bo. Det som händer konkret är att de hamnar hos Socialtjänsten och avdelningen ekonomiskt bistånd som också har lägenheter i olika former för personer med varierande behov. En sådan familj på 10 personer är svår att placera, så en kommun kan tvingades köpa en villa. Kommunen följer gällande regelverk och praxis. De har skyldighet att ordna boenden. Vid många av dessa boenden får kommunen klagomål från grannar. Det handlar många gånger om att deras tomter invaderats av råttor. Familjen på 10 personer har trots stöd från etableringslotsar inte lyckats hålla bakgården och sopstationen ren. Tvärtom behövde hela huset totalsaneras. Familjen på 10 personer ska då evakueras. De placeras på hotell. Saneringen bekostades av kommunen liksom hotellet. Efter två år har ingen i familjen förutom den ensamkommande lärt sig svenska. De är helt beroende av och i händerna på försörjningsstöd.

Dessutom kräver familjen till den ensamkommande att han ska följa med dem och tolka och ordna en mängd praktiska saker åt familjen. Det är många av de ensamkommande som vittnar om att de får svårare att leva ett liv i det svenska samhället när familjen kommit. Familjen har krav på att den ensamkommande inte ska överge sina traditioner från hemlandet och bli för svensk.

Tanken med samhällskontraktet är att alla betalar in skatter under de yrkesverksamma åren och sedan är det tänkt att samhället ska ta hand om en när man blir gammal och inte kan jobba längre. En mycket liten andel av befolkningen kan vara sjuka, skadade eller på annat sätt inte kunna bidra. När den andelen blir för hög fungerar det inte längre.

Vilka ska då prioriteras – och varför?
De som finansierar alla offentliga utgifter vare sig de ligger på statlig, landstings eller kommunal nivå är skattebetalarna. Den stora medelklassen är de som bär upp ekonomin. Det är därför av stor vikt att dessa inte i alltför hög grad tappar tilltron till att de och deras anhöriga får hjälp den dag de behöver det. Det är inte troligt att de kommer att fortsätta betala annars.

Vilka har vi ett direkt ansvar för och behöver oss allra mest?
De mest sårbara i ett samhälle är gamla och sjuka. De äldre behöver bostäder som är anpassade efter deras behov. De behöver få fortsätta bo med sin partner som de många gånger har levt med hela livet. De behöver bo nära sjukvård och de måste ha hiss eller bo utan trappa. Många behöver trygghetsboende. De behöver bo nära sjukgymnastik, fotvård och samhällsservice.

Många av de äldre bor i alltför stora och svårskötta hus. Vad våra gamla borde ha rätt till enligt samhällskontraktet är en trygg tillvaro. När våra gamla fyllt 70 år och de flesta av dem fortfarande är pigga nog för att orka med en flytt utan att fara illa av den behöver de utan särskild behovsprövning och efter maximalt några månaders väntetid få plats på ett trygghetsboende eller anpassat boende. Där ska de få vällagad mat av den sort de ätit som unga och som de känner igen. Många gamla har svårt att få i sig tillräckligt med näringstät föda och det är därför att yttersta vikt för deras hälsa att de får mat som de tycker om. De ska ha rätt att ha personal som kan deras sociala koder och förstår deras behov. Framförallt ska personalen tala svenska. Många gamla har svårt att höra och svårt att kommunicera. Det är därför mycket viktigt att deras vardag är trygg och att de kan göra sig förstådda och förstå de som vårdar dem. Det är så vi borde ta hand om våra gamla. De som byggt vårt land och tagit hand om oss. Nu behöver de oss.

En bra ny vårdform för anpassade boenden är att erbjuda boenden med olika profil. Det finns äldre som är uppvuxna på landet nära djur. Vissa av dem mår bäst och motiveras att vara mer aktiva om de får bo på ett trygghetsboende på landet vid en bondgård eller där trygghetsboendet kan ha husdjur. Andra äldre mår bra av att bo nära havet där de känner igen sin uppväxtmiljö, några andra skulle må bra av att bo i stan där de kan vara aktiva i samhällslivet. Det viktiga är att det bör finnas olika profiler på boendena så att våra gamla får en så trygg och så invand miljö som är möjligt.

En pensionärsby med en enklare vårdcentral som har öppet ett par gånger i veckan skulle vara bra för många äldre. Det är också billigare att bygga på landet och där behövs arbetstillfällen för att bygderna ska leva. Alla äldreboenden ska ha sjukvårdsbiträden, sådana med 20 veckors utbildning i omvårdnad som fanns förr där de även lärde sig omläggning av sår och liknande.

En stor satsning på äldreboenden med olika profil skulle skapa arbetstillfällen på landsbygden, frigöra mängder av stora hus och lägenheter där de gamla bor nu och skapa en trygg och värdig ålderdom för våra gamla.

Verkligheten är en annan. Det är en verklighet som är grym och iskallt hjärtlös mot våra äldre.

Hemlös svensk pensionär med låg pension
I verkligheten finns också en äldre svensk man. Han får bo på ett boende för hemlösa i 8 månader. Han har minimal pension från ett liv som målare. Han har inte rätt till försörjningsstöd utan hänvisas till att söka bostadstillägg. Han förlorade placeringen då kommunens handläggare för ekonomiskt bistånd bedömer honom kunna finansiera eget härbärge. Idag lever han som hemlös och sover ibland ute, ibland på härbärge. Hans situation hade varit betydligt bättre om han inte jobbat alls under livet eller varit grovt alkoholiserad. Då hade han kunnat få träningslägenhet eller Bostad Först.

Att vara politiker är att prioritera. Det gör att välja vilken grupp samhället ska prioritera vid varje given tidpunkt.

Det är skillnad på mänskliga rättigheter och medborgerliga rättigheter. De förra omfattar alla människor på jorden. Det senare är avgränsat att gälla människor som är födda i ett visst land eller på annat sätt fått medborgarskap i landet.

Med medborgarskap följer både skyldigheter och rättigheter. Till rättigheterna hör att man har rätt att förvänta sig att inte behöva leva i misär, att inte behöva svälta eller leva under förhållanden där risken att bli utsatt för grova brott är stor, som för den hemlösa mannen i exemplet. Han har rätt att förvänta sig hjälp från samhället.

När man gång efter gång ser att det omvända gäller så faller tilltron till samhället i stort. I ett samhälle där tilltro till samhällets trygghet tidigare gett oss stora fördelar jämfört med andra länder är det en stor skada för vårt samhälle att våra medborgare behandlas såhär.

Politikerna har möjlighet att välja mellan att satsa resurserna på en hög invandring eller att satsa dem på de mest behövande i vårt samhälle. Eftersom det är skattebetalarnas pengar de fördelar så bör samhällskontraktet till medborgarna uppfyllas innan några andra satsningar görs.

 

 

Stötta fri och oberoende media!

Den fria journalistiken är hotad på internet. Mörka krafter gör sitt yttersta för att tysta oss kritiska röster mot etablissemanget och makten. Om du tycker om vad du läser här på Jonasmagasin så stöd oss gärna med ett bidrag. Utan er fantastiska hjälp så går det inte att överleva som frilansjournalist. Stort tack för ditt bidrag!
Swish : 0767-165063
PayPal : [email protected]
Bank : Handelsbanken
ClearingNr : 6750
Kontonr : 484365738

Bli månadsgivare och stöd JonasMagasin

Profilbild

Maya Persson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *